Akupunktur
Det är många år sedan jag fick akupunktur sist och jag drar mig för det i längden, eftersom jag är väldigt rädd för nålar, men ibland gäller det att bita ihop och göra det ändå. Jag vet ju att det kanske kan hjälpa mig, när inget annat hittills funkat. Hade tänkt ringa till sjukgymnasterna på vårdcentralen, mest för att jag inte vet vart jag skulle vända mig annars och tror att det skulle vara hyfsat lätt att komma till där. När kiropraktorn rekommenderade en sjukgymnast som hon samarbetar med så valde jag att vända mig dit istället. Hon kände direkt att jag var väldigt spänd i rumpa och baksida och utsida lår. Jag berättade också om min obehagskänsla inför nålarna, men hon var väldigt snäll och förstående. Vi tog det ganska lugnt första gången och jag fick totalt sex nålar, tre på varje ben. Sen har det blivit upp till fjorton nålar. Det känns så klart när hon sätter in dem och snurrar på dem, men sen känner jag inte av dem längre. Jag blir dock påverkad av det. Jag ligger på mage, så svårt att märka om jag blir yr, men blir kallsvettig och får försöka koncentrera mig på annat. Det är bra att hon är kvar i rummet och pratar med mig för då får jag annat att tänka på. Hon kan inte säga om detta kommer att hjälpa, men vi ger det en chans. Jag som var beredd att ge upp känner ändå att det är skönt att hon vill ta tag i det. Jag hade nog inte kommit dit på egen hand, men nu fick jag lite gratishjälp och innerst inne vill jag ju bli frisk. Förhoppningen är att hon kan se något som ingen annan sett tidigare och att nålarna kan lugna ner smärtan och få mina muskler att slappna av. Så känner mig ändå försiktigt hoppfull igen och redo att ta nya tag. Nu håller jag alla tummar jag har att detta ska hjälpa, för sen är alternativen helt slut, känns det som.
