Första vurpan
Nu kan jag kalla mig en riktig cyklist!
När jag köpte cykeln så var det någon som sa att man inte är en riktig cyklist förrän man har vurpat en gång. Förr eller senare händer det väl, tror att det är svårt att undvika. Idag var jag ute på en runda igen, körde lite längre och tyckte på lite mer än förra gången. Kändes bra, fick inte ont någonstans. Endast tredje gången med nya cykel-skorna, känns bra och jag tycker verkligen att jag får mer power i varje tramptag. Försöker vara försiktig och förutseende, klickar ibland ur i förväg även om det inte behövs, bara för att vara på den säkra sidan. När jag var halvvägs på dagens runda fick jag stanna vid ett stopp, klickade ur i god tid och stannar med högerfoten nere. När jag sen skulle börja cykla igen satte jag fart med högerbenet och skulle sen klicka i skon, slinter och tappar balansen. Åt vänster! Första tanken är att jag vill sätta i foten, men den sitter ju fast! Hinner tänka att det här inte kommer att gå bra, nästa sekund ligger jag på marken med ett brak. Känner att knäet smärtar, men i övrigt känns det förvånansvärt bra. Reser mig upp, tittar på händerna, skönt att jag hade handskar. Tittar på vänstersidan, smutsig, men kläderna verkar hela. Drar upp vänster byxben, har ett skrubbsår på vänster knä. Börjar titta på cykeln, lite skrapmärken på styre och broms, sadeln sitter lite snett, men den lyckas jag vrida tillbaka. Växlar och bromsar verkar hela. Tar någon minut att samla mig, blev nog lite chockad, hjärtat slår hårt och snabbt. Känner igenom kroppen igen, verkar ha klarat mig ganska bra. Vet inte om det är min bakgrund som målvakt som gör att jag är van vid att landa mjukt och rätt, att jag inte sätter i armbågen eller tar i för mycket med händerna, men känns som att jag hade tur. Hade jag landat en halvmeter längre bak hade jag nog landat rakt på trottoarkanten och då kunde det gått illa. Jag var dock mest glad att jag stod stilla när jag trillade och inte kom med fart, då hade jag kunnat skrapa upp mycket mer. Resten av rundan var inte lika rolig, knäet smärtade och jag ville bara hem. Var lite nervös vid varje tillfälle då jag skulle kunna behöva stanna, blev lite osäker. Får jag nog träna lite mer på att klicka i och ur, det måste sitta i ryggmärgen. Tittar igenom cykeln och kropp en gång till, men det gick bra, den här gången. Så nu har jag gjort det.
