Jag gör vad som helst
Har tänkt så ett antal gånger. Jag vill ju bli bra nu. Var tillbaka hos kiropraktorn för tredje gången på tre veckor idag. Har fortfarande inte fått någon effekt av behandlingarna och det verkade hon bli lite förvånad över. Hon, precis som jag, trodde nog att det skulle funka. Har varit duktig med mina promenader, klarar mitt mål med 10 000 steg nästan varje dag, sitter nästan inget på stolen på jobbet, utan sitter på pilatesbollen eller står upp. Ändå känner jag ingen bättring. Det var låsningar på flera ställen idag igen. Vet inte varför, känns som att jag gjort allt hon säger och varit snäll mot kroppen, så förstår inte varför det låser sig hela tiden. Känns lite frustrerande. Hon justerade på flera ställen idag, knä, höft, bäcken, rygg, nacke och bröstben. Masserade också nacken. Känns bra i kroppen efteråt, vissa begränsningar känner jag själv av när det har låst sig, men det släpper efter behandlingen. Synd bara att det går tillbaka så fort. Hon verkade inte heller veta vad vi ska göra nu. Jag ska fortsätta med promenader, att stå upp och djupandas, så ska jag komma tillbaka efter nyår. Hon sa att eftersom jag haft ont så länge så kanske det tar lite tid för det att släppa. Jo, det kan man ju säga. Har snart haft ont i ett år, men har fått flertalet olika behandlingar, så hur lång tid ska det egentligen behöva ta, det kan man ju undra. Idag frågade hon även om sömn och kost mm. Jag tycker ändå att jag försöker att äta bra, om man bortser från lite för mycket mackor och godis. Men hon tycker att jag ska testa att äta antiinflammatorisk kost. Att jag har ont beror nog på att jag har mycket inflammationer i kroppen och det kan man förbättra med kosten. Har ju hört talas om det, men inte tänkt på det själv. Hon äter så och mår mycket bättre av det. Vad är det då man får äta, eller snarare vad är det man inte får äta? Allt som jag tycker om, socker, mackor, pasta, allt med mjöl och mjölk. Vad blir då kvar? Har som sagt tänkt att jag är beredd att göra vad som helst, men har nog ändå känt att det inte får vara alltför stor uppoffring. Att börja gå till jobbet är inte så farligt. Men att lägga om kosten, är jag verkligen beredd att göra det? Hon tycker att jag ska ge det en chans, och då handlar det om att gå all-in i två månader. Får jag effekt då så vet jag det och får jag ingen effekt så vet jag det. Jag skulle kunna tänka mig att dra ner på vissa saker, men att helt ta bort dem vet jag inte om jag klarar av. Just nu känns det som att det inte blir något kvar att äta. Om det funkar kanske jag inte behöver ta bort allt, men för att veta om det funkar så måste jag under en tid ta bort allt. Blir ju inte nu fram till jul i alla fall. Får väl fundera under julledigheten och samla kraft och inspiration och läsa på recept mm och se om det är möjligt för mig. I så fall får det bli mitt nyårslöfte.
