Kortisonspruta
Impingement, så heter tydligen det jag har i min axel. Idag var jag hos en ortoped för att undersöka min axel. Röntgensvaret visade inte på något fel, eller något som kunde förklara min smärta. Men han konstaterade direkt att jag, trots att inte röntgenbilderna visade det, har artros i min skadade AC-led, samt att den ligger delvis ur led. Det är därför det sticker upp en knöl ovanpå axeln. Precis som sjukgymnasten sa i december. Men han trodde dock inte att det var själva AC-leden som gjorde ont, utan att den skadade leden har lett till en svullnad och inflammation i området kring leden som gör att det blir för trångt för muskelfästen och senor att röra sig. Speciellt när jag lyfter armen högt, för då blir utrymmet ännu mindre. En sorts förträngning, som kallas impingement. Någonting i den stilen. Tydligen kan detta läka av sig själv med vila och sjukgymnastik. För mig blir det kanske lite svårare på grund av skadan i AC-leden, så därför erbjöd han mig en kortisonspruta. Det var ju det jag ville redan från början. Av någon oförklarlig anledning var jag inte riktigt beredd på att det skulle bli idag och eftersom jag är spruträdd så såg jag inte jättemycket fram emot det heller, men det var bara att bita ihop. Han började fixa med sprutan direkt och jag kände hur jag blev mer och mer illa till mods. Det gör ju egentligen inte jätteont, men när han kom in dit han skulle gjorde det mer ont och det var så trångt att han hade svårt att hitta rätt. Jag hade svårt att slappna av och då blev det ännu svårare för honom att komma in med sprutan och jag kände hur han lirkade runt. Jag kände hur allt blod rann ifrån huvudet och det började snurra. Han valde att avbryta och jag fick lägga mig ner. Tyvärr hade han inte hunnit spruta in all vätska och det var ju himla dumt. Vi hoppas att det kommer att räcka, annars får jag höra av mig igen. Hade läst innan att man kunde jag jätteont direkt efter och den första dagen, men att kortisonet börjar verka efter 1-3 dagar. Hade ont redan när jag körde från läkaren, det var svårt att växla i bilen och har känt av det från och till hela dagen. Försöker ta det lugnt och vila axeln så mycket det går. Sen är det fortsatt rehab som gäller, dock får jag inte lyfta armen över axelhöjd. De övningar jag fick av sjukgymnasten var bra, så de fortsätter jag med ett tag till. Hade kanske tänkt börja köra lite på gymmet på Friskis, kan ju göra samma övningar där, men lägga till lite mer för knä och mage/rygg och kan dessutom köra lite kondition. Men nu i början tar jag det lugnt ett tag till, så får vi se om jag får någon effekt av kortisonet. Det roliga med läkaren var att när jag berättade om min triathlon visade det sig att han också cyklar och springer en del och verkade hålla till i området runt Sövde, det var ju lite kul. Just nu ska jag inte simma och framför allt inte frisim, men han sa inte att jag aldrig kan göra det, så just nu lever drömmen om att kunna genomföra Sövde triathlon i juni. Men jag ska vara smart, inte köra på för hårt bara för att smärtan försvinner utan bygga upp kroppen från grunden. Innan i veckan kändes det lite jobbigt att inte röntgenbilderna visade något, nu har jag fått en klarhet i vad problemet är och dessutom verkar det inte vara en permanent skada. Rehaben är redan påbörjad så om jag gör rätt nu så kanske jag till och med kan bli av med smärtan och kunna träna något så när som jag vill igen.
