Lättad
Känner mig faktiskt lättad. Av flera anledningar. Den största anledningen är att jag bestämt mig för att inte köra några lopp i år. Visst hade det varit kul, själva upplevelsen är ju något jag saknar, men eftersom kroppen inte är med mig för tillfället känns det inte rimligt att ställa upp. Jag behöver inte känna mig stressad över att tiden går och därmed pressar jag inte heller kroppen till något den inte vill. Känner mig också lättad över att jag har bestämt mig för att acceptera min situation. Det innebär att jag inte fortsätter jaga rehablösningar utan låter den smärtan som finns kvar bara vara där. Den är hanterbar och jag kan hyfsat väl göra det jag vill. Jag kan träna, kanske inte lika hårt och samma pass som tidigare, men jag kan träna! Jag har därmed fått ett helt annat mind-set, jag fokuserar inte längre på smärtan och det som har varit utan ser framåt och vill bara vara mig själv igen.
