MMS-föreläsningar
Igår kom så det där samtalet. Det som jag väntat på och hoppats skulle komma, men inte riktigt vågat ta ut i förskott. Fast innerst inne hade jag redan börjat förbereda mig på ett positivt besked, med risk för att bli besviken. Jag väntade och väntade, visste inte om jag skulle våga ringa och fråga hur det gick. Velade och väntade, tänkte ge det någon dag till. Men så ringde hon igår. Den ansvariga för MMS-gruppen där jag var och presenterade mig och min föreläsning för två veckor sedan. Hon sa att de ville ha mig och hon hade fått ok från chefen. Nu skulle de bara planera in det och lösa det rent praktiskt. Så himla coolt! Det pirrade i hela kroppen och jag kunde inte sitta stilla efter beskedet. Berättade för alla jag kunde. Det här är ju precis det jag vill. Att få dela med mig av mina erfarenheter och kanske förhoppningsvis inspirera andra att orka kämpa vidare, att ta kampen och lyckas komma tillbaka. Det är som en dröm och allt jag har kämpat för. Det ger en mening till det jag har fått gå igenom och ger mig så mycket energi och inspiration. Nu vill jag bara komma igång och hoppas att det inte dröjer för länge.
Har förresten också precis gjort klart med en till föreläsning, för ett privat nätverk i december. Nu hoppas jag bara att allt det här leder vidare till fler möjligheter.
