Trasig axel och sliten kropp
Så var jag då tillbaka hos sjukgymnasten igen, efter bara dryga två månader. Jag hade flera olika saker som jag ville att hon skulle titta på den här gången och det första var nerven som börjat dra igen och där var rejäla låsningar i bäcken och korsrygg, som vanligt. Det löste vi genom den där omilda behandlingen som jag fått några gånger tidigare och som jag befarade skulle behövas även idag. Det släppte bra i alla fall och såg bättre ut efteråt, så det var ju bra. Sen var det då min axel. Jag berättade om min gamla skada, min "AC"-led har varit ur led och det medför att leden aldrig riktigt sitter som den ska igen, om jag förstod det rätt. Jag känner det själv också, för ovanpå axeln känner jag en knöl när jag trycker, som jag inte kan påminna mig har funnits där tidigare. Jag fick göra några rörelser, som gjorde ont. Sen tryckte hon leden rätt och då kändes det bättre. Men så fort hon släppte så hoppade den tillbaka igen. Hon tyckte att jag skulle försöka få en kortisonspruta för att få bort smärtan. Men efter det måste jag ta det lugnt så att inte värken kommer tillbaka. Fick några övningar att göra, enkla med gummiband. Fattar bara inte vad som har hänt, har ju inte haft problem med axeln direkt sedan skadan, det känns ju konstigt om det bara är från simningen. Sen pratade vi om hur jag ska göra för att inte få låsningarna i bäcken och rygg igen. Mycket handlar om min hållning, känns som att jag hört det innan. Hur jag sätter foten, knäets position och hur jag vinklar mitt bäcken. Det var stor skillnad sedan sist och det känns ju bra eftersom jag har tränat på det, nästan varje dag när jag borstar tänderna står jag och gör små övningar. Jag är stark och har redan kommit en bra bit på väg, men det finns ändå mycket kvar. Det gäller för mig att hitta rätt i vardagen också, och att bli stark i mage, rygg och fot. Jag fick några nya övningar för knä och stabilitet. Sen pratade vi om min fortstta träning, för träna ska jag och hon förstår att jag vill fortsätta med mina lopp. Sa det inte rakt ut, men antydde att det inte är så bra för mig att fortsätta pressa mig så mycket och så hårt i längden. Det fattar ju jag också, men det är så himla svårt att sluta nu när jag äntligen hittat tillbaka och bara älskar att träna och utmana mig själv. Kanske har jag varit för naiv som trodde att det skulle hålla för evigt. Jag får kanske vara glad att jag fick de här två senaste åren och har kunnat göra alla de saker jag gjort och nu ta steget tillbaka igen och sätta punkt. Jag vill inte göra det, men kanske är det det ända rätta.
