Tre månader
Nu är det tre månader sedan jag fick beskedet om min axel och det är också tre månader kvar till Sövde triathlon. Tre månader är ganska lång tid när man tänker på rehab, det brukar räcka för att bli av med de flesta skador. Jag tycker att jag har haft bra med tålamod, körde länge och väl med mina övningar hemma, ökade sedan på med gymmet. Fortsatte köra lugnt, men tycker inte att jag får något resultat. Känns som att tiden börjar rinna iväg. Tre månader är inte så lång tid om man tänker fram till loppet. När jag bestämde mig för min första triathlon var det bara två månader, men då var jag i ganska bra form och träningen fram till loppet var mer teknik för de specifika grenarna. Nu håller jag fortfarande på att bygga upp kroppen och är långt ifrån bra grundtränad. Tror att det blir svårt att hinna, om det överhuvudtaget kommer att gå. Vet inte vad jag ska ha för taktik, att köra på framåt och se om det går, eller redan nu ta steget tillbaka och ge bort min plats. Vill ju tro att det ska gå, men som det känns i kroppen just nu så är det väldigt långt bort. Är till och med beredd på att offra simningen, att köra med en arm, eller bara benen, bara för att få göra det loppet. En sista gång, en sista kraftansträngning, bara för att få visa att jag kan ta mig tillbaka igen och för att få sluta när jag själv vill och inte för att kroppen sätter stopp.
