Åtta långa år
Nu i dagarna är det åtta år sedan jag skadade mitt knä. Åtta år sedan min fotbollskarriär tog slut. Helt galet vad länge sedan det är nu. Det kunde ha blivit en liten parentes i mitt liv, men istället blev det en lång och emellanåt väldigt brant uppförsbacke. En backe som bara såg ut att bli brantare och brantare. En backe som blev till ett berg, ett berg där toppen var så långt uppe bland dimmorna att jag långa stunder inte kunde se den. Än mindre tro att jag någonsin skulle nå dit. Hade någon sagt till mig då att det skulle ta så här lång tid innan jag var frisk igen så hade jag nog gett upp med en gång, så det var kanske tur att jag inte visste. Åtta år senare står jag här mycket starkare än jag någonsin varit och med nya mål och utmaningar framför mig som inte varit möjliga utan de här åtta åren. Nu ser jag tillbaka på de här åren med blandade känslor. Så klart hade jag helst sluppit gå igenom det, men samtidigt har jag lärt mig massor, nyttiga kunskaper om mig själv och livet som jag tar med mig för all framtid.
