Ge aldrig upp!
Har precis sett OS-finalen i sprint där Sverige tog både silver och brons. Men vilken final det blev. Emil Jönsson blev tidigt avhängd och var långt efter resten av fältet, orken tog slut och han såg ut att ha gett upp. Plötsligt faller tre åkare i en nerförsbacke och han går upp på tredjeplatsen. Han stapplar i mål och tar ett brons. Det är så himla overkligt, man förstår hans blandade känslor när han blir intervjuad. På något sätt är han ju inte värd den där medaljen, han var inte tredje bäst idag, men han bevisar att man kan komma långt och lyckas om man bara inte ger upp. Det imponerar på mig, att han fortsätter trots att han ser drömmen gå i kras och känner att kroppen inte svarar. Vilken hjälte, vilken prestation och vilken inspiration! Det är ju precis det här OS handlar om!
