Tillbaka till rehab
Var hos sjukgymnasten igen i morse. På hennes fråga hur läget är visste jag först inte hur jag skulle svara. Egentligen känns det ganska bra i kroppen, lite trött och sliten efter loppet i lördags, men även lite träningsvärk från första core-passet på länge i tisdags. Men när jag känner efter så är det en hel del som inte känns som det ska. Har hört flera gånger att jag känner efter för mycket och det ligger nog lite i det där. Jag fastnar ibland i känslan av att kroppen inte är perfekt och det har jag fortfarande svårt att acceptera. Har fortfarande kvar nervdraget i baksidan av höger lår som gjorde att jag sökte kiropraktorn och återbesök hos sjukgymnasten i slutet av sommaren. Har även känt av knät efter cyklingen. Hon ser direkt vad det är som är fel och det var en hel del denna gången, mer än sist. Det är kanske inte så konstigt med tanke på cyklingen i lördags, jag tror att den förstörde en hel del. Hon fick jobba hårt med mig för att släppa på alla låsningar. Lite trist är det allt att de gamla problemen med utsidan av knät har kommit tillbaka, det är ju ett bevis på att kroppen inte fungerar optimalt. Sen har jag ju de bakomliggande problemen med min hållning. Hållningen utgår från foten, som jag måste anstränga mig att hitta rätt läge på. Sen tippar jag även mitt bäcken fel och hänger i lederna, som gör att jag får mina låsningar. Dessutom har jag tyngdpunkten för långt bak. Så när hon har ställt in mig i rätt position känns det helt fel och som att jag är på väg att falla framåt. Men det kvittar ju hur mycket vi jobbar för att släppa på låsningarna om jag inte lär mig att hitta rätt och därmed förhindra återfallen. Så nu ska jag verkligen försöka jobba på det där. Så länge jag tänker på det tror jag att jag gör rätt, men jag går ju inte runt och tänker på det hela tiden, så största delen av tiden gör jag nog tyvärr ändå fel. Men det är som jag säger till mina målvakter, det handlar om att nöta, nöta, nöta, till slut sitter det i ryggmärgen och kommer av sig självt. Det är ju dit jag vill komma när det gäller detta också, så det är bara till att koppla på järnviljan och se till att få det gjort. Jag vet ju att jag kan ta mig tillbaka och det här är bara det lilla i den stora rehab jag har gjort, så det ska väl lösa sig förr eller senare. Jag har nu bestämt mig för att verkligen lyssna på kroppen under hösten. Ta det lugnt och träna måttligt. Börja bygga upp kroppen igen, ta igen allt det jag har brutit ner under några månader nu med alltför hård belastning och skapa en bra förutsättning inför nya mål nästa år. Framför allt ska jag sluta att känna efter så mycket, fokusera på allt som jag faktiskt kan göra istället för att hänga upp mig på de små hinder som fortfarande finns kvar. Jag kommer att plocka fram mina gamla rehabövningar och lägga in minst ett pass i veckan där jag fokuserar på rehab. Lite tråkigt, men jag har ett mål, att en gång för alla bli av med de sista kvarvarande problemen efter min skada. Jag kommer inte att vara nöjd förrän jag klarat det och jag vet att jag kommer att klara det!
